Vilken känsla!

Igår var det dags för agilityträning. Vi hade inte tränat på länge och vi var riktigt taggade. Dock visste jag inte hur Egon skulle bete sig efter en ganska lång vila.

18.00 hade vi tid hos Jenny nere i Kungsbacka. Vi började med banvandring och det kändes riktigt bra. Vi jobbade mycket med att trycka ut hundarna och ta hinder från baksidan. Det låg även fokus på att släppa hundarna på flera ställen. Detta har jag haft såååå himla svårt med. Jag har inte vågat lita på att han faktiskt tar hindret.

Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra! Jag vågade släppa, började fatta och kunna se linjerna och var hunden kommer att vara när jag måste ha gjort mina byten. Jag var riktigt duktig till och med =). Fick vid flera tillfällen en sån skön känsla i kroppen när allt bara flyter och man verkligen lyckas. Inget mer fipplande och otydligheter.

Egon skötte sig helt fantastiskt bra. Den outtröttliga lilla arbetsmaskin är verkligen bussig när han blir ombedd att göra saker om och om igen bara för att jag klantar till det. Och det är med samma glädje hela tiden. Underbara lilla hund!!

Jag hade en sån där skön känsla av välbefinnande efter träningen och Egon med. Efter gårdagen fick jag verkligen tillbaka suget. Egon var som vanligt duktig men jag är mest stolt över mig själv.

Jag säger som Elin: I år är det vårat år!